Tulislah sloka bhagavad gita 3 10 yang berfungsi agar terhindar dari bencana alam

27 Pendidikan Agama Hindu dan Budi Pekerti Suci Veda dan susastra Hindu lainnya. Kegiatan Utsawa Dharmagita ini selalu dilaksanakan di sekolah dan di masyarakat yang bertujuan: a. menyampaikan sabda suci Sang Hyang Widhi; b. melestarikan ajaran Veda; c. membentuk generasi muda Hindu yang terampil membaca kitab suci Veda; d. meningkatkan rasa bhakti kepada Sang Hyang Widhi; e. mengekspresikan rasa keindahan; f. mengembangkan seni dan budaya Hindu; dan g. sebagai media untuk melestarikan Agama Hindu. Dharmagita sering juga disebut sebagai lagu-lagu rohani atau lagu ketuhanan Hindu. Dalam praktik keagamaan umat Hindu tidak dapat dipisahkan dengan Dharmagita yang bisa menggugah rasa religiusitas, menggetarkan hati nurani untuk senantiasa tetap dalam keadaan suci. Dengan demikian, panca indra dapat dikuasai dan dikendalikan. Selain Gita atau nyanyian ketuhanan, pada setiap kegiatan umat Hindu selalu diiringi oleh Panca Gita, yaitu: 1. suara mantra Puja Pandita atau Pinandita; 2. suara Bajra atau Genta Pandita atau Pinandita; 3. suara gong; 4. suara kulkul atau kentongan; dan 5. suara kidung wargasari.

C. Mantra dan Sloka sebagai Penyelamat Umat Manusia

Sebagaimana tujuan diturunkannya Veda yang disebut mantra dan sloka, yaitu untuk memberikan tuntunan bagi umat manusia agar dapat mencapai hidup sejahtera dan terhindar dari bencana. Hakikatnya adalah, mantra dan sloka berfungsi sebagai penyelamat umat manusia. Perhatikan Veda Vakya pembuka bab ini. Di dalam Veda Vakya, disebutkan bahwa umat manusia wajib memuja Krisna sebagai avatara atau kepribadian Brahman walaupun kematian datang menjemput. Dalam mantra berikutnya, dijelaskan bahwa Krisna selalu melindungi mereka yang memuja-Nya dan memberikan apa yang dikehendaki oleh para pemuja-Nya. Dalam sebuah kisah, jika para bhakta selalu memuja Krisna dengan lagu-lagu pujian dengan tulus kepada Krisna, maka Krisna memberikan keselamatan kepada mereka yang tulus memuji. Lagu-lagu pujian yang dilantunkan dengan benar, diiringi dengan musik akan sampai ke alam Deva dan mampu menggugah para Deva untuk mengabulkan permintaan mereka yang melakukan puja-puji dengan mantra. Dalam Kitab Mahabharata juga disebutkan di bagian akhir, siapa yang mengucapkan mantra-mantra yang ada di dalam Veda, akan terhindar hidupnya dari bencana. Bukan itu saja, mereka yang mendengar sloka- 28 Kelas VII SMP sloka suci Veda dan membaca mantra atau sloka suci Veda juga akan mendapatkan pahala surga setelah mati. Bukan itu saja, para pemuja Tuhan akan mendapatkan keselamatan dan kesejahteraan di dalam kehidupannya. Pesan dari Mahabharata inilah, maka dalam setiap kegiatan keagamaan baik yang berskala rumah tangga maupun umum berupa kegiatan masanti atau membaca mantra dan sloka suci Veda ini selalu diadakan. Tujuannya jelas, agar masyarakat semakin mengetahui dan mamahami ajaran suci Veda sehingga dapat melaksanakan dengan baik. Menurut Veda, mantra dan sloka mempunyai fungsi untuk menyelamatkan manusia dari ancaman mara bahaya atau bencana yang datangnya sering tiba-tiba. Dengan mengucapkan mantra atau sloka yang dimaksud secara benar dan penuh keyakinan, niscaya akan terhindar dari kecelakaan atau bencana yang mengintai. Ada beberapa contoh pedoman sloka khusus untuk tujuan kebahagiaan dan keselamatan, antara lain: 1. Sloka untuk kebahagiaan “Niyatam kuru karma tvam Karma jyāyo hyakarmanah Sarīra-yātrāpi ca te na prasidhyed akarmanah” Terjemahan Lakukanlah kegiatan yang diperuntukkan bagimu, karena kegiatan kerja lebih baik daripada tanpa kegiatan; dan memelihara kehidupan isik sekalipun tidak dapat dilakukan tanpa kegiatan kerja. Bhagavadgita III. 8 2. Sloka yang berfungsi agar terhindar dari bencana alam Saha-yajñāh prajāh srstvā Puro Vācaprajāpatih Anena Prasavisyadhvan Esa vo stv ista-kāma-dhuk. Terjemahan Pada zaman dahulu kala Prajapati menciptakan manusia dengan Yajna dan bersabda dengan ini engkau akan berkembang dan akan menjadi kamadhuk dari keinginanmu. Bhagavadgita III. 10 29 Pendidikan Agama Hindu dan Budi Pekerti

D. Pengertian dan Jenis-Jenis Dharmagita

सहयज्ञा: प्रजा: सृष्ट्वा पुरोवाच प्रजापति: |
अनेन प्रसविष्यध्वमेष वोऽस्त्विष्टकामधुक् || 10||

saha-yajñāḥ prajāḥ sṛiṣhṭvā purovācha prajāpatiḥ
anena prasaviṣhyadhvam eṣha vo ’stviṣhṭa-kāma-dhuk

saha-yajnah prajah srishtva purovacha prajapatih
anena prasavishyadhvam esha vo ’stvishta-kama-dhuk

BG 3.10: In the beginning of creation, Brahma created humankind along with duties, and said, “Prosper in the performance of these yajñas (sacrifices), for they shall bestow upon you all you wish to achieve.”


Page 2

न कर्मणामनारम्भान्नैष्कर्म्यं पुरुषोऽश्नुते |
न च संन्यसनादेव सिद्धिं समधिगच्छति || 4||

na karmaṇām anārambhān naiṣhkarmyaṁ puruṣho ’śhnute
na cha sannyasanād eva siddhiṁ samadhigachchhati

na karmanam anarambhan naishkarmyam purusho ’shnute
na cha sannyasanad eva siddhim samadhigachchhati

BG 3.4: One cannot achieve freedom from karmic reactions by merely abstaining from work, nor can one attain perfection of knowledge by mere physical renunciation.


Page 3

न हि कश्चित्क्षणमपि जातु तिष्ठत्यकर्मकृत् |
कार्यते ह्यवश: कर्म सर्व: प्रकृतिजैर्गुणै: || 5||

na hi kaśhchit kṣhaṇam api jātu tiṣhṭhatyakarma-kṛit
kāryate hyavaśhaḥ karma sarvaḥ prakṛiti-jair guṇaiḥ

na hi kashchit kshanam api jatu tishthatyakarma-krit
karyate hyavashah karma sarvah prakriti-jair gunaih

BG 3.5: There is no one who can remain without action even for a moment. Indeed, all beings are compelled to act by their qualities born of material nature (the three guṇas).


Page 4

कर्मेन्द्रियाणि संयम्य य आस्ते मनसा स्मरन् |
इन्द्रियार्थान्विमूढात्मा मिथ्याचार: स उच्यते || 6||

karmendriyāṇi sanyamya ya āste manasā smaran
indriyārthān vimūḍhātmā mithyāchāraḥ sa uchyate

karmendriyani sanyamya ya aste manasa smaran
indriyarthan vimudhatma mithyacharah sa uchyate

BG 3.6: Those who restrain the external organs of action, while continuing to dwell on sense objects in the mind, certainly delude themselves and are to be called hypocrites.


Page 5

यस्त्विन्द्रियाणि मनसा नियम्यारभतेऽर्जुन |
कर्मेन्द्रियै: कर्मयोगमसक्त: स विशिष्यते || 7||

yas tvindriyāṇi manasā niyamyārabhate ’rjuna
karmendriyaiḥ karma-yogam asaktaḥ sa viśhiṣhyate

yas tvindriyani manasa niyamyarabhate ’rjuna
karmendriyaih karma-yogam asaktah sa vishishyate

BG 3.7: But those karm yogis who control their knowledge senses with the mind, O Arjun, and engage the working senses in working without attachment, are certainly superior.


Page 6

नियतं कुरु कर्म त्वं कर्म ज्यायो ह्यकर्मण: |
शरीरयात्रापि च ते न प्रसिद्ध्येदकर्मण: || 8||

niyataṁ kuru karma tvaṁ karma jyāyo hyakarmaṇaḥ
śharīra-yātrāpi cha te na prasiddhyed akarmaṇaḥ

niyatam kuru karma tvam karma jyayo hyakarmanah
sharira-yatrapi cha te na prasiddhyed akarmanah

BG 3.8: You should thus perform your prescribed Vedic duties, since action is superior to inaction. By ceasing activity, even your bodily maintenance will not be possible.


Page 7

नैव तस्य कृतेनार्थो नाकृतेनेह कश्चन |
न चास्य सर्वभूतेषु कश्चिदर्थव्यपाश्रय: || 18||

naiva tasya kṛitenārtho nākṛiteneha kaśhchana
na chāsya sarva-bhūteṣhu kaśhchid artha-vyapāśhrayaḥ

naiva tasya kritenartho nakriteneha kashchana
na chasya sarva-bhuteshu kashchid artha-vyapashrayah

BG 3.18: Such self-realized souls have nothing to gain or lose either in discharging or renouncing their duties. Nor do they need to depend on other living beings to fulfill their self-interest.


Page 8

देवान्भावयतानेन ते देवा भावयन्तु व: |
परस्परं भावयन्त: श्रेय: परमवाप्स्यथ || 11||

devān bhāvayatānena te devā bhāvayantu vaḥ
parasparaṁ bhāvayantaḥ śhreyaḥ param avāpsyatha

devan bhavayatanena te deva bhavayantu vah
parasparam bhavayantah shreyah param avapsyatha

BG 3.11: By your sacrifices, the celestial gods will be pleased, and by cooperation between humans and the celestial gods, great prosperity will reign for all.


Page 9

इष्टान्भोगान्हि वो देवा दास्यन्ते यज्ञभाविता: |
तैर्दत्तानप्रदायैभ्यो यो भुङ्क्ते स्तेन एव स: || 12||

iṣhṭān bhogān hi vo devā dāsyante yajña-bhāvitāḥ
tair dattān apradāyaibhyo yo bhuṅkte stena eva saḥ

ishtan bhogan hi vo deva dasyante yajna-bhavitah
tair dattan apradayaibhyo yo bhunkte stena eva sah

BG 3.12: The celestial gods, being satisfied by the performance of sacrifice, will grant you all the desired necessities of life. But those who enjoy what is given to them, without making offerings in return, are verily thieves.


Page 10

यज्ञशिष्टाशिन: सन्तो मुच्यन्ते सर्वकिल्बिषै: |
भुञ्जते ते त्वघं पापा ये पचन्त्यात्मकारणात् || 13||

yajña-śhiṣhṭāśhinaḥ santo muchyante sarva-kilbiṣhaiḥ
bhuñjate te tvaghaṁ pāpā ye pachantyātma-kāraṇāt

yajna-shishtashinah santo muchyante sarva-kilbishaih
bhunjate te tvagham papa ye pachantyatma-karanat

BG 3.13: The spiritually-minded, who eat food that is first offered in sacrifice, are released from all kinds of sin. Others, who cook food for their own enjoyment, verily eat only sin.


Page 11

अन्नाद्भवन्ति भूतानि पर्जन्यादन्नसम्भव: |
यज्ञाद्भवति पर्जन्यो यज्ञ: कर्मसमुद्भव: || 14||

annād bhavanti bhūtāni parjanyād anna-sambhavaḥ
yajñād bhavati parjanyo yajñaḥ karma-samudbhavaḥ

annad bhavanti bhutani parjanyad anna-sambhavah
yajnad bhavati parjanyo yajnah karma-samudbhavah

BG 3.14: All living beings subsist on food, and food is produced by rains. Rains come from the performance of sacrifice, and sacrifice is produced by the performance of prescribed duties.


Page 12

कर्म ब्रह्मोद्भवं विद्धि ब्रह्माक्षरसमुद्भवम् |
तस्मात्सर्वगतं ब्रह्म नित्यं यज्ञे प्रतिष्ठितम् || 15||

karma brahmodbhavaṁ viddhi brahmākṣhara-samudbhavam
tasmāt sarva-gataṁ brahma nityaṁ yajñe pratiṣhṭhitam

karma brahmodbhavam viddhi brahmakshara-samudbhavam
tasmat sarva-gatam brahma nityam yajne pratishthitam

BG 3.15: The duties for human beings are described in the Vedas, and the Vedas are manifested by God Himself. Therefore, the all-pervading Lord is eternally present in acts of sacrifice.


Page 13

एवं प्रवर्तितं चक्रं नानुवर्तयतीह य: |
अघायुरिन्द्रियारामो मोघं पार्थ स जीवति || 16||

evaṁ pravartitaṁ chakraṁ nānuvartayatīha yaḥ
aghāyur indriyārāmo moghaṁ pārtha sa jīvati

evam pravartitam chakram nanuvartayatiha yah
aghayur indriyaramo mogham partha sa jivati

BG 3.16: O Parth, those who do not accept their responsibility in the cycle of sacrifice established by the Vedas are sinful. They live only for the delight of their senses; indeed their lives are in vain.


Page 14

यस्त्वात्मरतिरेव स्यादात्मतृप्तश्च मानव: |
आत्मन्येव च सन्तुष्टस्तस्य कार्यं न विद्यते || 17||

yas tvātma-ratir eva syād ātma-tṛiptaśh cha mānavaḥ
ātmanyeva cha santuṣhṭas tasya kāryaṁ na vidyate

yas tvatma-ratir eva syad atma-triptash cha manavah
atmanyeva cha santushtas tasya karyam na vidyate

BG 3.17: But those who rejoice in the self, who are illumined and fully satisfied in the self, for them, there is no duty.


Page 15

तस्मादसक्त: सततं कार्यं कर्म समाचर |
असक्तो ह्याचरन्कर्म परमाप्नोति पूरुष: || 19||

tasmād asaktaḥ satataṁ kāryaṁ karma samāchara
asakto hyācharan karma param āpnoti pūruṣhaḥ

tasmad asaktah satatam karyam karma samachara
asakto hyacharan karma param apnoti purushah

BG 3.19: Therefore, giving up attachment, perform actions as a matter of duty because by working without being attached to the fruits, one attains the Supreme.


Page 16

यज्ञार्थात्कर्मणोऽन्यत्र लोकोऽयं कर्मबन्धन: |
तदर्थं कर्म कौन्तेय मुक्तसङ्ग: समाचर || 9||

yajñārthāt karmaṇo ’nyatra loko ’yaṁ karma-bandhanaḥ
tad-arthaṁ karma kaunteya mukta-saṅgaḥ samāchara

yajnarthat karmano ’nyatra loko ’yam karma-bandhanah
tad-artham karma kaunteya mukta-sangah samachara

BG 3.9: Work must be done as a yajna to the Supreme Lord; otherwise, work causes bondage in this material world. Therefore, O son of Kunti, for the satisfaction of God, perform your prescribed duties, without being attached to the results.


Page 17

प्रकृतेर्गुणसम्मूढा: सज्जन्ते गुणकर्मसु |
तानकृत्स्नविदो मन्दान्कृत्स्नविन्न विचालयेत् || 29||

prakṛiter guṇa-sammūḍhāḥ sajjante guṇa-karmasu
tān akṛitsna-vido mandān kṛitsna-vin na vichālayet

prakriter guna-sammudhah sajjante guna-karmasu
tan akritsna-vido mandan kritsna-vin na vichalayet

BG 3.29: Those who are deluded by the operation of the guṇas become attached to the results of their actions. But the wise who understand these truths should not unsettle such ignorant people who know very little.


Page 18

कर्मणैव हि संसिद्धिमास्थिता जनकादय: |लोकसंग्रहमेवापि सम्पश्यन्कर्तुमर्हसि || 20||यद्यदाचरति श्रेष्ठस्तत्तदेवेतरो जन: |

स यत्प्रमाणं कुरुते लोकस्तदनुवर्तते || 21||

karmaṇaiva hi sansiddhim āsthitā janakādayaḥloka-saṅgraham evāpi sampaśhyan kartum arhasiyad yad ācharati śhreṣhṭhas tat tad evetaro janaḥ

sa yat pramāṇaṁ kurute lokas tad anuvartate

karmanaiva hi sansiddhim asthita janakadayahloka-sangraham evapi sampashyan kartum arhasiyad yad acharati shreshthas tat tad evetaro janah

sa yat pramanam kurute lokas tad anuvartate

BG 3.20-21: By performing their prescribed duties, King Janak and others attained perfection. You should also perform your duties to set an example for the good of the world. Whatever actions great persons perform, common people follow. Whatever standards they set, all the world pursues.


Page 19

कर्मणैव हि संसिद्धिमास्थिता जनकादय: |लोकसंग्रहमेवापि सम्पश्यन्कर्तुमर्हसि || 20||यद्यदाचरति श्रेष्ठस्तत्तदेवेतरो जन: |

स यत्प्रमाणं कुरुते लोकस्तदनुवर्तते || 21||

karmaṇaiva hi sansiddhim āsthitā janakādayaḥloka-saṅgraham evāpi sampaśhyan kartum arhasiyad yad ācharati śhreṣhṭhas tat tad evetaro janaḥ

sa yat pramāṇaṁ kurute lokas tad anuvartate

karmanaiva hi sansiddhim asthita janakadayahloka-sangraham evapi sampashyan kartum arhasiyad yad acharati shreshthas tat tad evetaro janah

sa yat pramanam kurute lokas tad anuvartate

BG 3.20-21: By performing their prescribed duties, King Janak and others attained perfection. You should also perform your duties to set an example for the good of the world. Whatever actions great persons perform, common people follow. Whatever standards they set, all the world pursues.


Page 20

न मे पार्थास्ति कर्तव्यं त्रिषु लोकेषु किञ्चन |
नानवाप्तमवाप्तव्यं वर्त एव च कर्मणि || 22||

na me pārthāsti kartavyaṁ triṣhu lokeṣhu kiñchana
nānavāptam avāptavyaṁ varta eva cha karmaṇi

na me parthasti kartavyam trishu lokeshu kinchana
nanavaptam avaptavyam varta eva cha karmani

BG 3.22: There is no duty for Me to do in all the three worlds, O Parth, nor do I have anything to gain or attain. Yet, I am engaged in prescribed duties.


Page 21

यदि ह्यहं न वर्तेयं जातु कर्मण्यतन्द्रित: |
मम वर्त्मानुवर्तन्ते मनुष्या: पार्थ सर्वश: || 23||

yadi hyahaṁ na varteyaṁ jātu karmaṇyatandritaḥ
mama vartmānuvartante manuṣhyāḥ pārtha sarvaśhaḥ

yadi hyaham na varteyam jatu karmanyatandritah
mama vartmanuvartante manushyah partha sarvashah

BG 3.23: For if I did not carefully perform the prescribed duties, O Parth, all men would follow My path in all respects.


Page 22

उत्सीदेयुरिमे लोका न कुर्यां कर्म चेदहम् |
सङ्करस्य च कर्ता स्यामुपहन्यामिमा: प्रजा: || 24||

utsīdeyur ime lokā na kuryāṁ karma ched aham
sankarasya cha kartā syām upahanyām imāḥ prajāḥ

utsideyur ime loka na kuryam karma ched aham
sankarasya cha karta syam upahanyam imah prajah

BG 3.24: If I ceased to perform prescribed actions, all these worlds would perish. I would be responsible for the pandemonium that would prevail, and would thereby destroy the peace of the human race.


Page 23

सक्ता: कर्मण्यविद्वांसो यथा कुर्वन्ति भारत |
कुर्याद्विद्वांस्तथासक्तश्चिकीर्षुर्लोकसंग्रहम् || 25||

saktāḥ karmaṇyavidvānso yathā kurvanti bhārata
kuryād vidvāns tathāsaktaśh chikīrṣhur loka-saṅgraham

saktah karmanyavidvanso yatha kurvanti bharata
kuryad vidvans tathasaktash chikirshur loka-sangraham

BG 3.25: As ignorant people perform their duties with attachment to the results, O scion of Bharat, so should the wise act without attachment, for the sake of leading people on the right path.


Page 24

न बुद्धिभेदं जनयेदज्ञानां कर्मसङ्गिनाम् |
जोषयेत्सर्वकर्माणि विद्वान्युक्त: समाचरन् || 26||

na buddhi-bhedaṁ janayed ajñānāṁ karma-saṅginām
joṣhayet sarva-karmāṇi vidvān yuktaḥ samācharan

na buddhi-bhedam janayed ajnanam karma-sanginam
joshayet sarva-karmani vidvan yuktah samacharan

BG 3.26: The wise should not create discord in the intellects of ignorant people, who are attached to fruitive actions, by inducing them to stop work. Rather, by performing their duties in an enlightened manner, they should inspire the ignorant also to do their prescribed duties.


Page 25

प्रकृते: क्रियमाणानि गुणै: कर्माणि सर्वश: |
अहङ्कारविमूढात्मा कर्ताहमिति मन्यते || 27||

prakṛiteḥ kriyamāṇāni guṇaiḥ karmāṇi sarvaśhaḥ
ahankāra-vimūḍhātmā kartāham iti manyate

prakriteh kriyamanani gunaih karmani sarvashah
ahankara-vimudhatma kartaham iti manyate

BG 3.27: All activities are carried out by the three modes of material nature. But in ignorance, the soul, deluded by false identification with the body, thinks of itself as the doer.


Page 26

तत्त्ववित्तु महाबाहो गुणकर्मविभागयो: |
गुणा गुणेषु वर्तन्त इति मत्वा न सज्जते || 28||

tattva-vit tu mahā-bāho guṇa-karma-vibhāgayoḥ
guṇā guṇeṣhu vartanta iti matvā na sajjate

tattva-vit tu maha-baho guna-karma-vibhagayoh
guna guneshu vartanta iti matva na sajjate

BG 3.28: O mighty-armed Arjun, illumined persons distinguish the soul as distinct from guṇas and karmas. They perceive that it is only the guṇas (in the shape of the senses, mind, and others) that move among the guṇas (in the shape of the objects of perception), and thus they do not get entangled in them.